++ Website of Pia Sundstedt ++
The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2011 annual report for this blog.
Here’s an excerpt:
The concert hall at the Syndey Opera House holds 2,700 people. This blog was viewed about 26,000 times in 2011. If it were a concert at Sydney Opera House, it would take about 10 sold-out performances for that many people to see it.
Available in English and German
Jag valdes till Karleby stads fadderidrottare. Det betyder mycket för mig att få bära denna titel. Med stolthet kommer jag att göra mitt bästa för att göra Karleby känt under mina tränings- och tävlingsresor.
Ett stort tack åt alla Karlebybor för denna titel! Jag är mäkta stolt över vår hemstad.
Available in English and German
Available in english.
Available in English and German
Jag sov väldigt bra senaste natt. Den första natten jag egentligen sov riktigt djupt. Jag vaknade klockan åtta för jag var så hungrig. Därför steg jag upp och kokade havregrynsgröt och kaffe åt mig.
Starten skulle ske klockan två på eftermiddagen. Det var ganska långt att köra till startplatsen och nästan alla mina lagkamrater mådde illa på grund av serpentinvägarna. Dagens etapper startade med attacker. Jag försökte att vara vaken och följa med i några av attackerna. Olyckligtvis missade jag den utbrytningen, som slutligen lyckades. Huvudklungan körde så långsamt, men det var ingenting som jag kunde göra.
I den sista klättringen gjorde Emma Pooley en ny attack. Jag märkte det lite för sent och kunde inte nå henne mera och de andra flickorna som for med henne. Jag cyklade med 3 andra flickor i en grupp men i det sista långa nedförsåket åkte vi upp gruppen framför oss och några kilometer senare kom vi upp gruppen som for först I tävlingen. Evelyn Stevens från HTC Highroad var mycket stark idag och vann med ca 4 minuter. Jag blev sjua. Ändå är jag ännu på tolfte plats i sammandraget.
I morgon blir det igen en etapp med många klättringar. Det skall bli intressant. Hoppas jag har pigga ben nu de resterande 2 dagarna av tävlingen.
Steg upp klockan 6.30. Åt havregrynsgröt och kaffe till frukost och vid sju-tiden startade vi till tävlingsplatsen och vår andra etapp ett 3,5 km långt tempolopp. Jag hade inte beslutit vilken cykel jag skulle köra med, min tempocykel eller min landsvägscykel. Efter att jag provkört en gång hade jag redan beslutit mig. Min landsvägscykel skulle jag köra med. Hälften av rutten gick uppåt och resten nedåt.
En ordentlig uppvärming och jag var klar för drabbning. Jag slutade på sjunde plats och jag var väldigt nöjd med min prestation.
Den fjärde etappen var fem timmar senare. Vi hade vårt läger där vi vilade oss på marken och försökte återhämta oss från tempoloppet. Lunch 12.00-tiden Jag försökte äta lite pasta, eller kanske säga att jag tvingade mig att äta lite. Lite mer vila och sen till starten till 97 kilometers etappen.
Redan uppe på det första berget splittrades gruppen i mindre grupper. En del kollisioner inträffade också idag. Tyvärr missade jag den avgörande utbrytningen med 11 cyklister, för jag uppfattade inte när de stack iväg. Jag var arg på mig själv, men det fanns ingenting jag kunde göra.
Jag slutade på en 14:e plats, men förlorade en hel del tid. Vi får se vad som sker de följande dagarna. I morgon blir det en ny tuff etapp.
Platt, snabb, men inte så hektiskt som jag till först trodde det skulle vara. Först var jag lite rädd för att cykla i grupp, men i slutet av etappen kom jag mer in i cyklingen. Jag kände mig bra hela dagen. Behövde inte anstränga mig så mycket. Försökte spara så mycket energi som möjligt för de kommande dagarna. Nu börjar klättringen. I morgon bitti har vi ett 3,5 km långt tempolopp och på eftermiddagen hoppas jag att mina ben kommer att vara redo för seriös klättring.
Det var en väldigt lång bilresa från Freiburg till Ardeche regionen i Frankrike. Efter att ha suttit nästan 8 timmar i bilen skulle jag ha föredragit att hoppa i poolen här på Campingplatsen där alla lag bor och bara ta det lugnt.
Men nej, det var bara tillräckligt med tid att äta lunch och förbereda sig på prologen. Det var en kort, 2,5 km, prolog. Den första delen sluttade något neråt och den slutade svagt uppför. Inte lätt att hitta rätt rytm.
Jag började redan som tredje ryttare. Jag var glad att få åka i ett tidigt skede. Jag kan fortfarande känna av tävlingen i min kropp. Jag körde från startrampen, accelerade, körde snabbt runt första 90 graders hörnet och började accelerera igen. Nu sluttade banan en aning neråt framför mig. Vad är det jag ser bara ca 70 meter framför mig? En stor svart hund som springer på banan. Arrangörerna började få panik, så fick också hunden, stackarn. Jag tvingades väja… jag hade tid att tänka på att dessa saker bara kan hända i Tour de France på TV. Jag saktade ner lite och tog tag i styret i normal position, ifall hunden skulle bestämma sig för att korsa vägen framför mig. Då kommer jag att behöva mina bromsar! Jag passerar hunden och började trampa igen så fort jag kan. Jag slutade 5! Jag blev så förvånad själv.
Idag blir det en lätt och platt terräng. Jag hoppas att det inte blir så hektiskt. Vill bara köra i gruppen och ta det lugnt utan att mina fingrar hamnar och bromsa och växla hela tiden.
